Så kom då beskedet som legat i luften ett tag: Rikard Norling får gå från sin post som AIK:s tränare. Frågan är hur många fler tränare som kommer få gå under den närmsta tiden då de allsvenska klubbarna summerar sina respektive säsonger. Roland Nilsson från Malmö FF? Siggi Jonsson från Djurgården? Magnus Haglund från Elfsborg?

Nej, Haglund sitter definitivt säkert, vilket helt säkert merparten av de allsvenska tränarna gör, men att klubbar med höga ambitioner som Malmö FF och Djurgården är nöjda med en sjätte- respektive tolfteplacering har jag svårt att tro.

Även Hammarbys tränare, Tony Gustavsson har en medioker säsong bakom sig och ska nog inte vara helt säker på att få vara kvar. Hammarby har å andra sidan tappat två nyckelspelare i Petter Andersson och Paulinho. Att de efter det skulle vara med och slåss i toppen trodde antagligen inte ens de allra mest inbitna fansen.

Var det rätt av AIK att låta Norling gå då? Enligt mig var det inte det, då han lyckats förhållandevis bra med en medioker trupp. AIK har visserligen av tradition sparkat tränare ofta och nu då det låter som att även Ola Andersson och Charlie Granfelt är på väg bort, liksom Nebosja Novakovic, kanske de kan börja bygga på nytt, vilket skulle kunna bli intressant.

Läs mer om AIK och sparkandet av Rikard Norling på Aftonbladet, 2, 3, DN och SvD.