Varje gång det ska spelas träningslandskamp kommer diskussionen rörande hurpass viktigt det är att ha med de bästa spelarna eller inte upp. Är det spelarnas plikt att alltid ställa upp när landslaget kallar? Bör landslaget gå före klubblaget i varje läge eller om det faktiskt är okej att låta enskilda spelare vila eller tacka nej till betydelselösa matcher?

För faktum är väl att det kan vara svårt för rutinerade spelarna som upplevt det mesta att tända till inför en träningslandskamp mot exempelvis Island i samma veva som deras respektive klubblag kanske har betydligt fler och viktigare matcher i samma veva? Dessutom är det klubbarna som är spelarnas arbetsgivare och därmed i högre utsträckning bör kunna kräva att de är tillgängliga när de behövs.

Aftonbladet skriver idag om Liberias förbundskapten, Tysken Antoine Hey, som efter problem med att få sina spelare att dyka upp till träningslandskamper, kräver att spelarna ska skriva på ett "letter of commitment". Oavsett läget i klubblaget förbinder sig spelarna genom detta kontrakt att dyka upp när landslaget spelar. AIK:s Liberian Dulee Johnson ställer inte upp på detta med att skriva på ett kontrakt, medan Malmö FF:s Jimmy Dixon är mer positiv.

Jag undrar hur det skulle låta om Lasse Lagerbäck skulle få för sig att försöka upprätta ett liknande kontrakt med våra svenska landslagsspelare. Det hade kunnat bli spännande och definitivt skapa många konflikter helt i onödan. För när det väl gäller, alltså matcher som betyder något, det är först då man vill ha med de bästa spelarna och förvänta sig av dem att de är laddade inför sin uppgift.